Avskedsöl på gamla goa Bongo
Dagen började verkligen som ett totalt failure. Trots pappas ansträngningar och hjälp blev jag inte på bättre humör. Jag var fett nervös och det kändes som att jag inte hade förberett mig alls inför den kommande skoldagen.
Imorgon gäller det dock. Jag stiger på bussen till Göteborg klockan 07.35 och sen börjar skolan klockan 11.00. Det kan bli intressant det här. En kristen folkhögskola. Där passar jag in som handen i handsken. Not.
Dagen fortsatte trots att jag försökte somna flera gånger under dagen. Pappa satte naturligtvis stopp för alla mina försök att fly undan mina sysslor. Trots att jag försökte kunde jag inte låta bli att le åt hur mycket han brydde sig.
Äntligen får jag sätta ner min trötta bakdel i pappas obekväma soffa och då ringer Malin. När samtalet är avslutat och jag har givit ett löfte jag inte vet om jag orkar hålla är pappa snabbt framme och frågar om jag vill ha skjuts till Malin. Då kunde jag inte tacka nej.
Vi spelar Dimmu borgir på dånande hög volym, headbangar och skrattar hela bilresan. Tillslut kliver jag ur bilen och stegar upp för trappan till RFSL cafét. Vi leker sanning och konsekvens med ett gäng 17-åringar och det var faktiskt ganska underhållande. Vi drar vidare mot Bongo där Malin köper in två öl och en cider till mig som jag tacksamt tar emot.
Kvällen blev oväntat lyckad trots allt. Tack allihopa! Jag kommer att sakna er!
(Carro: "Jag var hos min nya tjej och var tvungen att gå in på toan och skita. Hon går in efter mig och kommer ut tämligen missnöjd och frågar: "Carro, har du bajsat?" Carro: "Nej..!" Flickvän: "Joo, men det luktar ju jätteilla. Du måste ha bajsat." Carro: "Nej, jag har inte bajsat" Flickvän: "Nehe, men då måste du ha fisit jävligt illa för det luktar skit". Carro: "Men jag har inte gjort det!" Flickvän: "Jo, men det måste du ju ha gjort." Carro: "Okej! Det kom lite bajs.")
Tankeförråd
Jag bestämde mig för att prova en sak. Jag skapade mig själv ett tankeförråd, lite á la Dreamcatcher. De som har sett filmen förstår precis.
Mitt förråd såg ungefär ut sådär. Gammalt, lite förfallet och med en himla massa trappor.
När jag skulle slänga en tanke så var jag dock tvungen att gå ända ner för att komma till min brännugn. Då trollade jag dit en hiss. Då blev det genast mycket mer praktiskt!
Jag måste nog öva lite mer på det här med att slänga tankar. Det gick inget vidare, MEN, jag kände mig både lättare och mer tillfreds när jag var färdig. Tankar är inte det lättaste att bara ta bort tyvärr. Jag tänker iallafall försöka slänga den här tanken flera gånger om dagen så länge som det krävs.
Jag är övertygad om att det kommer att fungera! Man måste bara bli tillräckligt duktig!
Dumma tankar är ju lite som ett virus på en dator. Det dyker upp och förstör en massor, det är svårt att få bort och även om man lyckas ta bort det en gång så är det inte någon garanti på att det inte kommer tillbaka.
Man får helt enkelt kämpa på!
peace
Mitt förråd såg ungefär ut sådär. Gammalt, lite förfallet och med en himla massa trappor.
När jag skulle slänga en tanke så var jag dock tvungen att gå ända ner för att komma till min brännugn. Då trollade jag dit en hiss. Då blev det genast mycket mer praktiskt!
Jag måste nog öva lite mer på det här med att slänga tankar. Det gick inget vidare, MEN, jag kände mig både lättare och mer tillfreds när jag var färdig. Tankar är inte det lättaste att bara ta bort tyvärr. Jag tänker iallafall försöka slänga den här tanken flera gånger om dagen så länge som det krävs.
Jag är övertygad om att det kommer att fungera! Man måste bara bli tillräckligt duktig!
Dumma tankar är ju lite som ett virus på en dator. Det dyker upp och förstör en massor, det är svårt att få bort och även om man lyckas ta bort det en gång så är det inte någon garanti på att det inte kommer tillbaka.
Man får helt enkelt kämpa på!
peace
2009
Jag sitter här och funderar över det gångna året med bitter avsmak. Det har varit - Jag citerar Moa - "Ett rött år". Inte bara för mig utan även för många andra. Motgångar gör en människa starkare sägs det, och stark har jag väl blivit om man så fint jämför med hur liten och bräcklig jag var för ett halvår sedan. Men, är jag starkare än jag var innan allt gick neråt? Det är frågan.
Om inte annat är jag nog jävligt mycket coolare.
--
Jag frångår ämnet lite fint och berättar istället om vilken fantastisk berg- och dalbana min dag har varit. Den började bra. Eller.. allt är ju relativt. Jag blev uppsliten av tre ungar mellan 8 och 10 år gamla klockan 11. Då hade jag sovit till och från i fyra timmar. Lagom sur drar jag på mig mina strumpor och andra random klädesplagg jag hittar på mitt sovrumsgolv och stapplar ut i köket. Där sitter tre förväntansfulla flickor och vill ha frukost. Då kan man faktiskt inte annat än att le.
Kimberly tryckte så sött upp vår larv Günter i ansiktet på mig för att visa att han nu har påbörjat sin metamorfos. Han är obeskrivligt vacker i sin puppa, faktiskt.
Dagen fortsätter med en plan på att shoppa kläder med Sandra på stan. Tanken var att jag skulle spendera 200 kr på ett linne och ett par leggins. Jag går till bussen, 600 kr fattigare. Självklart.
Det var en trevlig shoppingtur. Jag har saknat Sandra jättemycket. Vi är sådana där vänner som kan ringa varandra efter 2 år och vara lika tajta som vi var sist vi pratade utan en tanke på att fråga varför vi inte har hållt kontakten.
Jag kommer hem och lämnas sedan ensam med ett löfte om pannkakor. Det kom inga pannkakor. Men jag gjorde fetasallad och var glad ändå.
Sofie ringer och vad vi pratade om är privat, men det gjorde mig totalt jävla ursinnig. Moa är fantastisk och ringer och pratar vett i mig. Vi pratar som vanligt väldigt länge om mestadels meningslösa men fantastiska saker som gör en glad. Min telefon leker Hitler och tar livet av sig och nu sitter jag här. Jag lyssnar på Citizen Cope - Sideways och känner mig mjuk och mysig. Det blir nog en kopp chokladté innan Diva och jag tar en sista promenad.
peace
Nej
Alltför många gånger kommer jag på mig själv med att sitta vid datorn, utan att egentligen göra något, och upprepade gånger skriva Nej i webbadressfältet.
Jag skriver Nej där minst tre gånger om dagen, omedvetet.
En gång tryckte jag faktiskt på enter och då fick jag upp en sida som var emot FRA-lagen, som för övrigt suger.
Det måste vara något fel där inne som orsakar att jag ständigt tänker Nej Nej Nej. Både omedvetet och medvetet.
Det känns inte bra.
Jag skriver Nej där minst tre gånger om dagen, omedvetet.
En gång tryckte jag faktiskt på enter och då fick jag upp en sida som var emot FRA-lagen, som för övrigt suger.
Det måste vara något fel där inne som orsakar att jag ständigt tänker Nej Nej Nej. Både omedvetet och medvetet.
Det känns inte bra.
Ett bekymmerfritt förflutet
Jag ringde min älskade Skabbilusk som är bra i alla väder, då hon stod vid en vältraffikerad gata och knappt hörde ett ord jag sa. Jag sa usch tre gånger för mycket och vi bestämde oss för att höras senare. Men alla usch fick mig att tänka på ett annat ord. Musch.
Då flög tankarna iväg mot det som en gång varit och jag fick upp minnesbilder från veckorna vi spenderade hemma hos Annika. Annika är en gammal vän till min mamma, dem var bästa vänner i tonåren. Jag har känt henne så länge jag kan minnas och hon är en fantastisk människa. Hon har levt och jobbat som kock på en fristad där man utvecklar sin andliga sida och lär sig att se på andra plan än det vi lever i och dessutom vet hon hur man healar.
Då hon var där bodde vi under några veckor i hennes lägenhet där allt är inspirerat av Indiens kultur med mjuka soffor och massvis av ljus och där röda, brandgula och oranga färger dominerade inredningen. Vi spelade hennes meditations-skivor om och om igen och blev höga av själva atmosfären. Vi hade på den tiden inga ansvar och förpliktelser utan kunde hänge oss totalt åt den fängslande livsstilen.
Med jämna mellanrum dök även låten Brown eyed girl upp och då tänkte jag förstås på Annie, som då var den stora förälskelsen. Mamma, jag och min bästa vän Emelie rökte cigarett efter cigarett i Annikas lilla lägenhet och tog för oss av allt Annikas kultur kunde ge oss. Trots att hon inte var där, var det svårt att låtsas som att hennes hem bara var ett vanligt hem. Det var en andlig fristad.
Mamma var totalt insnöad på Vilda webben och kallade alla män där för sina Muschar. Det var mysigt och när jag tänker på det så känns det så bekvämt. Jag vill tillbaka dit, där ingenting och allting betydde något, där vi själva stod i fokus och ingenting i världen bekymrade oss.
Då flög tankarna iväg mot det som en gång varit och jag fick upp minnesbilder från veckorna vi spenderade hemma hos Annika. Annika är en gammal vän till min mamma, dem var bästa vänner i tonåren. Jag har känt henne så länge jag kan minnas och hon är en fantastisk människa. Hon har levt och jobbat som kock på en fristad där man utvecklar sin andliga sida och lär sig att se på andra plan än det vi lever i och dessutom vet hon hur man healar.
Då hon var där bodde vi under några veckor i hennes lägenhet där allt är inspirerat av Indiens kultur med mjuka soffor och massvis av ljus och där röda, brandgula och oranga färger dominerade inredningen. Vi spelade hennes meditations-skivor om och om igen och blev höga av själva atmosfären. Vi hade på den tiden inga ansvar och förpliktelser utan kunde hänge oss totalt åt den fängslande livsstilen.
Med jämna mellanrum dök även låten Brown eyed girl upp och då tänkte jag förstås på Annie, som då var den stora förälskelsen. Mamma, jag och min bästa vän Emelie rökte cigarett efter cigarett i Annikas lilla lägenhet och tog för oss av allt Annikas kultur kunde ge oss. Trots att hon inte var där, var det svårt att låtsas som att hennes hem bara var ett vanligt hem. Det var en andlig fristad.
Mamma var totalt insnöad på Vilda webben och kallade alla män där för sina Muschar. Det var mysigt och när jag tänker på det så känns det så bekvämt. Jag vill tillbaka dit, där ingenting och allting betydde något, där vi själva stod i fokus och ingenting i världen bekymrade oss.
Vad är det som händer med mig?
Jag sitter faktiskt på toaletten nu. Min mage gurglar och brummar. Idag åkte jag hem från Uppsala, med en fralla, en bulle och en flaska Festis. Resan tog 6 timmar och jag var framme i Jönköping klockan halv 4, lagom hungrig. Jag, Pappa, Diva, Kimpan och Skabb tog en tur till Rilo zoopermarket och inhandlade en sele, den var helsvart och bred med supermjuk fleese på insidan. Den fick kosta 169 kr, ett billigt pris för att spara på Divas nacke. Hon passar jättebra i den.
Senare åkte vi till Max och åt vegetariska hamburgare och diskuterade köttindustrin och avvikande sexuella läggningar högt och ogenerat så att alla på Max hörde och stirrade. Men dem lyssnade inte, dem hörde bara. Jag orkar inte ens gå in på tragiken i det hela.
Jag pallrade mig hem, med huvudet fullt av tankar och funderingar. Jag är av naturen en grubblare, men vad kommer allt det här ifrån? Men det största frågetecknet är ändå vad det betyder. Jag tänker faktiskt inte berätta vad jag grubblar över, det är allt för mäktigt för att lägga på tungan ännu. Jag tänker vänta ut det här och se vad som händer, och självklart överanalysera allt med käre Freud i bakhuvudet, som jag alltid gör.
Natalia stiger innanför dörren och jag blir faktiskt inte alls upprymd och lycklig. Jag är så passiv. Vi käkar pizza och nu sitter jag här, med diarré och ett förvirrat yttre. Och inre. Jag vet faktiskt inte vart det här kan leda. Men det är annorlunda. Annolunda är dock inte alltid bra, men jag vet inte om detta är bra eller dåligt, sant eller falskt, rätt eller fel. Jag vill bara få klarhet i mina grubbel, men allt är i en enda kaos.
Jag blev ju inte ens glad över att komma hem...
Senare åkte vi till Max och åt vegetariska hamburgare och diskuterade köttindustrin och avvikande sexuella läggningar högt och ogenerat så att alla på Max hörde och stirrade. Men dem lyssnade inte, dem hörde bara. Jag orkar inte ens gå in på tragiken i det hela.
Jag pallrade mig hem, med huvudet fullt av tankar och funderingar. Jag är av naturen en grubblare, men vad kommer allt det här ifrån? Men det största frågetecknet är ändå vad det betyder. Jag tänker faktiskt inte berätta vad jag grubblar över, det är allt för mäktigt för att lägga på tungan ännu. Jag tänker vänta ut det här och se vad som händer, och självklart överanalysera allt med käre Freud i bakhuvudet, som jag alltid gör.
Natalia stiger innanför dörren och jag blir faktiskt inte alls upprymd och lycklig. Jag är så passiv. Vi käkar pizza och nu sitter jag här, med diarré och ett förvirrat yttre. Och inre. Jag vet faktiskt inte vart det här kan leda. Men det är annorlunda. Annolunda är dock inte alltid bra, men jag vet inte om detta är bra eller dåligt, sant eller falskt, rätt eller fel. Jag vill bara få klarhet i mina grubbel, men allt är i en enda kaos.
Jag blev ju inte ens glad över att komma hem...
Snödriva bredvid O'learys
Idag kliver jag upp och jämrar mig gång på gång. Innan jag ens hunnit vakna till ordentligt så har det redan ringt tre personer och stört mig. Har dem glömt bort att jag jobbar?
Jag tog med mig mina kärleksmums och Diva och tog bussen till juneporten. Där står en volvo med tillhörande släpvagn parkerad framför O'learys och inuti släpvagnen låg det, från golv till tak, bara snö. Och fyra personer står med varsin snöskyffel och bygger en stor driva, snabbt som attan, och ingen av dem såg vidare glada ut.
Jag tittade med stor entusiasm på de tre männen och kvinnan medans jag väntade på att min anslutande buss skulle hitta fram till hållplatsen.
När min buss kom så kunde jag inte låta bli att i förbifarten fråga kvinnan varför dem skyfflar snö. Jag fick ett lagom sarkastiskt svar tillbaka.
"Vi håller på att bygga en snödriva så vi kan åka skidor ikväll".
Eftersom jag hade förväntat mig ett ärligt svar kände jag mig förolämpad och kände för att ringa polisen, bara för att jag blev så sur. Men idag är inte en dag att vara tjurskallig på, även om den har börjat dåligt.
Jag säger tack och hej till mina kollegor och pallrar mig hem efter en tre timmar lång fikapaus.
Jag ville verkligen veta varför dem skyfflade snö utanför O'learys. Jag kan verkligen inte komma fram till något vettigt.
Varför tror ni dem gjorde det?
Apbajs
Det låter löjligt, men apbajs var ett bra ord just nu. Det är ungefär så jag mår, enbart för att jag har massvis att göra, men inte gör ett skit för att jag har massvis att göra. Ni förstår säkert.
När jag kollade igenom alla kurser jag ville gå på modina för att få ett slutbetyg trodde jag aldrig jag skulle hitta tillräckligt med intressanta ämnen så det räcker.
Nu har jag ett annat problem. Jag har hittat för mycket.
De första 20 veckorna är redan bestämda, som det står om i inlägget "Kärleksmums".
Matematik A
Naturkunskap A
Religionskunskap A
Svenska B
Samhällskunskap A
Filosofi A
Psykologi A
Nu när jag skulle bestämma resterande kom jag fram till 1750 poäng totalt. När jag bara behöver 1550 poäng.
Jag bestämde att jag ville gå;
Litterär gestaltning
Biologi A
Biologi B
Engelska B
Engelska C
Svenska C
Fysik A
Administration A
Filosofi A
Miljökunskap
Naturkunskap B
Näthandel A
Psykologi B
Religionskunskap B
Litteratur och Litteraturvetenskap
Projekt och företagande
Det blev en del, men jag vill, jag vill, jag vill!
Vilka tycker ni att jag ska skita i? Gud, vad svårt.
Livet som det faktiskt är
Igår åkte Natalia ifrån mig för att hon skulle vara barnvakt åt sin lillebror och passa deras bedårande valp Mosart. Han är en italiensk vinthund och verkligen hur söt som helst. Men hur som helst så blev jag ensam i lägenheten med Diva och katterna. Det var så otroligt deprimerande att jag inte åt någonting alls. Inte förrens framåt klockan 01.00 ställde jag mig och började baka bröd som inte var färdigt förren klockan hade hunnit bli 03.00. Men gott var det.
Jag ville inte ens röka efter maten, så deprimerad var jag.
Det var också dagen då det första lovande paret kom och tittade på lilla jourkissen Saga. Dem blev grymt intresserad och klockan 17.00 idag dök dem upp och plockade med sig min ögonsten.
Det känns mörkt och tomt.
Men det possitiva är ju att jag äntligen kan börja träna mina kissar i att börja gå på toaletten. Den riktiga. Härligt. Det hade nämligen Saga aldrig gått med på.
Natalia meddelade att hon inte skulle komma hem förrens 21.00, hemska nyheter. Ännu längre ensam.
Men hem kom hon inte förren klockan hann bli närmare 23.00.
Och nu sitter jag här, väntar på att min hjärna ska kunna slappna av och ångesten ska släppa, imorgon ska jag nämligen få testa på att arbeta på ett förhoppningsvis nytt jobb som säljare för ComHem. Jag är hemskt nervös.
Önska mig lycka till!
peace
Jag ville inte ens röka efter maten, så deprimerad var jag.
Det var också dagen då det första lovande paret kom och tittade på lilla jourkissen Saga. Dem blev grymt intresserad och klockan 17.00 idag dök dem upp och plockade med sig min ögonsten.
Det känns mörkt och tomt.
Men det possitiva är ju att jag äntligen kan börja träna mina kissar i att börja gå på toaletten. Den riktiga. Härligt. Det hade nämligen Saga aldrig gått med på.
Natalia meddelade att hon inte skulle komma hem förrens 21.00, hemska nyheter. Ännu längre ensam.
Men hem kom hon inte förren klockan hann bli närmare 23.00.
Och nu sitter jag här, väntar på att min hjärna ska kunna slappna av och ångesten ska släppa, imorgon ska jag nämligen få testa på att arbeta på ett förhoppningsvis nytt jobb som säljare för ComHem. Jag är hemskt nervös.
Önska mig lycka till!
peace
Björn borg och julkalendern
Jag blir tårögd varje gång jag ser björn borgs nya reklamfilm. Det måste vara den mest välgjorda och vackraste reklamfilm som någonsin gjorts!
Jag satte upp julpynt idag. Vad tanigt det blev, det var ju inte alls så mycket tomtar som jag trodde det var! Jag trodde dem skulle ta över hela lägenheten, men dem räckte bara till att pynta hallen, köket och vardagsrummet.
Simba ligger utslagen på köksbordet. Han och Tim hade brottningsmatch i badkaret innan.
Jag har fastnat för en mysig julkalender också. Den är homo och fantasy, allt jag gillar.
http://bimbo84.blogspot.com/
Nej nu ska jag nog ta och kila, jag dör ju av tristess.
peace
Jag satte upp julpynt idag. Vad tanigt det blev, det var ju inte alls så mycket tomtar som jag trodde det var! Jag trodde dem skulle ta över hela lägenheten, men dem räckte bara till att pynta hallen, köket och vardagsrummet.
Simba ligger utslagen på köksbordet. Han och Tim hade brottningsmatch i badkaret innan.
Jag har fastnat för en mysig julkalender också. Den är homo och fantasy, allt jag gillar.
http://bimbo84.blogspot.com/
Nej nu ska jag nog ta och kila, jag dör ju av tristess.
peace
Att försöka bli vegan
Det är svårt att bli vegan, det är som att vända upp och ner på hela sitt liv och glömma allt man tidigare visste om mat.
Nu sitter jag här med en tallrik müsli med sojamjölk och bananer, en hembakad vegansk scone och en skivad apelsin. Jag hittade verkligen ingenting att ha på min smörgås så det fick tyvärr bli ost. Så idag sprack det igen.
Nu ringde precis en man på min annons på blocket: http://www.blocket.se/vi/19350485.htm?ca=17_s
Vi pratade rätt länge men efter ca 10 min kom det fram att han hela tiden trott att jag bodde i Göteborg? Visserligen skrev jag om att jag skulle utbilda mig i Göteborg men annonsen är ju upplagd i Jönköping?
Konstigt, och sorgligt. Jag som ville tjäna pengar..
Men nu ska jag handla och laga mat till Natalia.
peace
