Elega

Jag sitter faktiskt på toaletten nu. Min mage gurglar och brummar. Idag åkte jag hem från Uppsala, med en fralla, en bulle och en flaska Festis. Resan tog 6 timmar och jag var framme i Jönköping klockan halv 4, lagom hungrig. Jag, Pappa, Diva, Kimpan och Skabb tog en tur till Rilo zoopermarket och inhandlade en sele, den var helsvart och bred med supermjuk fleese på insidan. Den fick kosta 169 kr, ett billigt pris för att spara på Divas nacke. Hon passar jättebra i den.

Senare åkte vi till Max och åt vegetariska hamburgare och diskuterade köttindustrin och avvikande sexuella läggningar högt och ogenerat så att alla på Max hörde och stirrade. Men dem lyssnade inte, dem hörde bara. Jag orkar inte ens gå in på tragiken i det hela.

Jag pallrade mig hem, med huvudet fullt av tankar och funderingar. Jag är av naturen en grubblare, men vad kommer allt det här ifrån? Men det största frågetecknet är ändå vad det betyder. Jag tänker faktiskt inte berätta vad jag grubblar över, det är allt för mäktigt för att lägga på tungan ännu. Jag tänker vänta ut det här och se vad som händer, och självklart överanalysera allt med käre Freud i bakhuvudet, som jag alltid gör.

Natalia stiger innanför dörren och jag blir faktiskt inte alls upprymd och lycklig. Jag är så passiv. Vi käkar pizza och nu sitter jag här, med diarré och ett förvirrat yttre. Och inre. Jag vet faktiskt inte vart det här kan leda. Men det är annorlunda. Annolunda är dock inte alltid bra, men jag vet inte om detta är bra eller dåligt, sant eller falskt, rätt eller fel. Jag vill bara få klarhet i mina grubbel, men allt är i en enda kaos.

Jag blev ju inte ens glad över att komma hem...