Elega

Jag ringde min älskade Skabbilusk som är bra i alla väder, då hon stod vid en vältraffikerad gata och knappt hörde ett ord jag sa. Jag sa usch tre gånger för mycket och vi bestämde oss för att höras senare. Men alla usch fick mig att tänka på ett annat ord. Musch.

Då flög tankarna iväg mot det som en gång varit och jag fick upp minnesbilder från veckorna vi spenderade hemma hos Annika. Annika är en gammal vän till min mamma, dem var bästa vänner i tonåren. Jag har känt henne så länge jag kan minnas och hon är en fantastisk människa. Hon har levt och jobbat som kock på en fristad där man utvecklar sin andliga sida och lär sig att se på andra plan än det vi lever i och dessutom vet hon hur man healar.

Då hon var där bodde vi under några veckor i hennes lägenhet där allt är inspirerat av Indiens kultur med mjuka soffor och massvis av ljus och där röda, brandgula och oranga färger dominerade inredningen. Vi spelade hennes meditations-skivor om och om igen och blev höga av själva atmosfären. Vi hade på den tiden inga ansvar och förpliktelser utan kunde hänge oss totalt åt den fängslande livsstilen.

Med jämna mellanrum dök även låten Brown eyed girl upp och då tänkte jag förstås på Annie, som då var den stora förälskelsen. Mamma, jag och min bästa vän Emelie rökte cigarett efter cigarett i Annikas lilla lägenhet och tog för oss av allt Annikas kultur kunde ge oss. Trots att hon inte var där, var det svårt att låtsas som att hennes hem bara var ett vanligt hem. Det var en andlig fristad.

Mamma var totalt insnöad på Vilda webben och kallade alla män där för sina Muschar. Det var mysigt och när jag tänker på det så känns det så bekvämt. Jag vill tillbaka dit, där ingenting och allting betydde något, där vi själva stod i fokus och ingenting i världen bekymrade oss.

Visst var det väl så
att jag kanske aldrig var gjord
för att älska någon
tills döden skiljer oss åt

eller var det väl kanske så
att livet gjorde mig sådan
som ett glas som aldrig fylls på
men det är fritt fram för dig att dricka
och det gör du

men jag är tom och du är mätt
och jag orkar inte ta ett steg till
lik ett utmärglat lejon i bur på kålmården
och bara du har nyckeln

det finns inget bra sätt att förklara det här på
det finns inga rätt men många fel
kanske var det väl så att jag skulle vandra ensam
kanske var det väl så

Jag sitter faktiskt på toaletten nu. Min mage gurglar och brummar. Idag åkte jag hem från Uppsala, med en fralla, en bulle och en flaska Festis. Resan tog 6 timmar och jag var framme i Jönköping klockan halv 4, lagom hungrig. Jag, Pappa, Diva, Kimpan och Skabb tog en tur till Rilo zoopermarket och inhandlade en sele, den var helsvart och bred med supermjuk fleese på insidan. Den fick kosta 169 kr, ett billigt pris för att spara på Divas nacke. Hon passar jättebra i den.

Senare åkte vi till Max och åt vegetariska hamburgare och diskuterade köttindustrin och avvikande sexuella läggningar högt och ogenerat så att alla på Max hörde och stirrade. Men dem lyssnade inte, dem hörde bara. Jag orkar inte ens gå in på tragiken i det hela.

Jag pallrade mig hem, med huvudet fullt av tankar och funderingar. Jag är av naturen en grubblare, men vad kommer allt det här ifrån? Men det största frågetecknet är ändå vad det betyder. Jag tänker faktiskt inte berätta vad jag grubblar över, det är allt för mäktigt för att lägga på tungan ännu. Jag tänker vänta ut det här och se vad som händer, och självklart överanalysera allt med käre Freud i bakhuvudet, som jag alltid gör.

Natalia stiger innanför dörren och jag blir faktiskt inte alls upprymd och lycklig. Jag är så passiv. Vi käkar pizza och nu sitter jag här, med diarré och ett förvirrat yttre. Och inre. Jag vet faktiskt inte vart det här kan leda. Men det är annorlunda. Annolunda är dock inte alltid bra, men jag vet inte om detta är bra eller dåligt, sant eller falskt, rätt eller fel. Jag vill bara få klarhet i mina grubbel, men allt är i en enda kaos.

Jag blev ju inte ens glad över att komma hem...

Idag kliver jag upp och jämrar mig gång på gång. Innan jag ens hunnit vakna till ordentligt så har det redan ringt tre personer och stört mig. Har dem glömt bort att jag jobbar?

Jag tog med mig mina kärleksmums och Diva och tog bussen till juneporten. Där står en volvo med tillhörande släpvagn parkerad framför O'learys och inuti släpvagnen låg det, från golv till tak, bara snö. Och fyra personer står med varsin snöskyffel och bygger en stor driva, snabbt som attan, och ingen av dem såg vidare glada ut.

Jag tittade med stor entusiasm på de tre männen och kvinnan medans jag väntade på att min anslutande buss skulle hitta fram till hållplatsen.
När min buss kom så kunde jag inte låta bli att i förbifarten fråga kvinnan varför dem skyfflar snö. Jag fick ett lagom sarkastiskt svar tillbaka.
"Vi håller på att bygga en snödriva så vi kan åka skidor ikväll".

Eftersom jag hade förväntat mig ett ärligt svar kände jag mig förolämpad och kände för att ringa polisen, bara för att jag blev så sur. Men idag är inte en dag att vara tjurskallig på, även om den har börjat dåligt.

Jag säger tack och hej till mina kollegor och pallrar mig hem efter en tre timmar lång fikapaus.

Jag ville verkligen veta varför dem skyfflade snö utanför O'learys. Jag kan verkligen inte komma fram till något vettigt.
Varför tror ni dem gjorde det?

Det låter löjligt, men apbajs var ett bra ord just nu. Det är ungefär så jag mår, enbart för att jag har massvis att göra, men inte gör ett skit för att jag har massvis att göra. Ni förstår säkert.

När jag kollade igenom alla kurser jag ville gå på modina för att få ett slutbetyg trodde jag aldrig jag skulle hitta tillräckligt med intressanta ämnen så det räcker.

Nu har jag ett annat problem. Jag har hittat för mycket.

De första 20 veckorna är redan bestämda, som det står om i inlägget "Kärleksmums".

Matematik A
Naturkunskap A
Religionskunskap A
Svenska B
Samhällskunskap A
Filosofi A
Psykologi A

Nu när jag skulle bestämma resterande kom jag fram till 1750 poäng totalt. När jag bara behöver 1550 poäng.
Jag bestämde att jag ville gå;

Litterär gestaltning
Biologi A
Biologi B
Engelska B
Engelska C
Svenska C
Fysik A
Administration A
Filosofi A
Miljökunskap
Naturkunskap B
Näthandel A
Psykologi B
Religionskunskap B
Litteratur och Litteraturvetenskap
Projekt och företagande

Det blev en del, men jag vill, jag vill, jag vill!

Vilka tycker ni att jag ska skita i? Gud, vad svårt.

En kille som jag diggar enormt mycket är Dennis Svedberg Hellström aka Bimbo Boy.

Han gör musik som är otroligt svängig, mycket schlager à la Army of lovers och många av hans låtar är väldigt queer. Inte nog med det, han bloggar om mycket intressanta ämnen och skriver makalösa och spännande historier och sagor, tex hans julkalender som är att rekommendera. Jag har även nämt den i ett tidigare inlägg.

Så jag tänker tipsa er alla om hans blogg:

http://bimbo84.blogspot.com/

Helt lysande, rosa och glittrig.

Idag var min sista dag på jobbet.

Det är sant. Jag gav upp.

Men inte bara för min egen skull. Mest för min systers skull, och alla andras skull också. Så jag ska börja plugga, vilket känns mycket bättre, för det blir inte lika många timmar, och resterande timmar tänker jag använda till att umgås mer med mina nära och kära.

Under mina första 20 veckor på vuxengymnasiet ska jag läsa Svenska B, Naturkunskap A, Matematik A, Samhäll A, Religion A, Psykologi A och Filosofi A. Låter bra, eller hur?

Så som avskedspresent tänkte jag bjuda på lite vegankakor, nämligen kärleksmums.

Jag tänker uppdatera under morgondagen var jag och resterande i mitt crew tyckte om dem. Det är nämligen ett nytt recept som jag inte tänker följa till punkt och pricka, för jag har inte alla ingredienser ;) Vi får hoppas att dem blir lyckade ändå!

Veganska kärleksmums:

4,5 dl vetemjöl
2 ½ dl socker
1 msk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3-4 msk kakao
75 g vegetabiliskt margarin
1 dl sojagrädde
2 dl sojamjölk

Smält margarinet. Rör ihop mjöl, socker, bakpulver, kakao och vaniljsocker. Vispa, helst med elvisp, ner margarin, sojagrädde och sojamjölk. Blanda väl. Lägg bakplåtspapper i en form på 20x35 cm. Häll i smeten och baka i 175 grader i cirka 15 minuter. Låt svalna och ta upp kakan ur formen. Gör en glasyr genom att blanda 75 g smält vegetabiliskt margarin med 2 ½ dl florsocker, 1 msk kakao och 1 msk starkt kaffe. Bred på kakan och strö på kokosflingor. Skär i rutor.

Källa: http://www.vegania.net/

Jag skippar vaniljsocker, sojagrädde och smör, därför jag saknar det. Jag ersätter smöret med lika mycket majsolja, vaniljsockret med mjöl och sojagrädden får bli sojamjölk eller ev. sojamjölk blandat med vatten eftersom jag har så lite mjölk kvar. Det blir en nyttigare kaka med andra ord ;)

--

Uppdatering:

Kakorna var en hit, trots att jag själv inte tyckte att dem var så goda. Mitt gamla recept var godare, men tyvärr blev hemsidan där jag hade receptet hackad och såklart har jag inte sparat receptet någon annanstans.

Dem kakorna jag hade sparat till mig och min sambo hamnade i sängen i en liten plastfolieförpackning, men tyvärr hände en sak med dem kakorna, historien upprepas. Jag satt mig på dem, igen. Förra gången jag bakade gjorde jag samma sak, nämligen satt mig på dem, men då hade jag inte lika mycket tur, då var dem inte inplastade, utan låg helt öppet på ett fat i sängen. Det blev platta rumpnegerbollar.

Lycka till med bakandet och hoppas ni inte sätter er på dem!

Jag sitter i köket med en skål flingor. Flingor och sojamjölk. Så jävulskt gott. Medans jag sitter och äter håller jag emot ett enormt starkt begär att skrika rakt ut, länge, högt, hjärtskärande.

Som en underbar far och förebild berättade pappa för mig en gång att "Ignorance is bliss". Jag kan inte annat än att hålla med honom. Med kunskap följer ansvar, som dem säger, och jag vet att jag inte borde göra så här.
Det är väl meningen att jag ska svälja allt jag ser och vet och försöka dra mitt stå till stacken men det är så otroligt svårt att inte lägga allt på sina egna axlar. Det känns som att jag håller på att falla sönder och samman när jag tänker på allt lidande, all död och plågan som pågår i världen.

Jag vill bara skrika ut till varenda jävla fegis som vet men inte vågar, eller ännu värre. Som vet men inte bryr sig.
Jag skiter fullständigt i om det är mycket protein i lik. Jag skiter fullständigt i om man kan få näringsbrist om man inte äter lik. Jag skiter fullständigt i om lik är gott. Jag skiter fullständigt i om det inte skulle finnas mat till alla om vi slutade mörda oskyldiga varelser. Och jag skiter fullständigt i om alla Sveriges vargar och vildsvin skulle springa i din trädgård.

Vi DELAR för i helvete på den här planeten! Vi äger inte den! Vi har funnits här ett ögonblick av jordens historia. Innan vi fanns, vem fan tog hand om jorden då? Vem fan höll ordning på att bestånden hölls nere? Inte fan var det vi iallafall. Naturen är en kraft som är för stor för oss att förstå. Men med det sagt ger det inte oss rätt att inbilla oss att naturens ordning skulle falla om inte vi hjälpte till. Det finns två anledningar till varför jakt utövas idag.

1. Nöjet att mörda en oskyldig varelse. Dem kommer i brallan när skottet fyras av och dem blir prisade och huvuden hängs upp som en trofé. "Titta här, vad duktigt jag var! Jag sköt ihjäl den största och finaste älgen i hela skogen när jag låg gömd bakom en buske på långt avstånd och feg som jag var avfyrade jag ett skott utan att älgen ens visste att jag fanns där. Jag är så otroligt modig och detta är en otrolig prestation".

2. För att hålla nere beståndet. Ännu ett sätt för människan att leka Gud. Naturen sköter, som jag skrev om tidigare, detta själv, och har alltid gjort. "Men, då kommer det ju att bli för många älgar och dem kommer att inkräkta på våra marker och springa på våra vägar!" Nämen oj, lilla vännen. Har du någonsin tänkt på att det kanske är vi som inkräktar på deras marker, så som vi brer ut oss och tar plats på den här jorden? Har du någonsin tänkt på att vi delar den här planeten med andra varelser som har funnits här bra mycket längre än vi och att våra vägar egentligen inte är våra? Och vem bryr sig om vi kanske istället sänkte hastighetsgränsen till 30 km/h på alla vägar så att vi har gott om tid att se om en älg eller ett rådjur passerar "vår" väg? För det första skulle vi spara på miljön, för det andra, vad fan har du så bråttom till? Vi har all tid i världen.

Och detta massmord som sker varje dag runtom i världen på alla djur.
Jag kan säga såhär. Man får renare protein från bla bönor och kikärtor än vad man får av lik. Man får inte näringsbrist om man inte äter lik, om man ser till att äta rätt. Lik är gott, men det är så mycket annat också. Och som det är nu så svälter halva jordens befolkning trots att vi mördar så många djur, för att vi är så jävla giriga och vägrar dela med oss. Om vi istället ersatte alla slakterier och betesmarker med åkrar och fält där vi odlade grödor och delade lika, hade det räckt gott och väl till hela jordens befolkning. Det finns tillochmed vetenskapliga studier som styrker det.

Enda anledningen till att vi mördar så många oskyldiga djur, odlar dem som grönsaker och ser på dem som enbart produkter är för att tillfredställa våra smaklökar. För vi BEHÖVER INTE kött för att överleva. Vi behöver inte kött för att må bra. Vi behöver inte kött alls.

Så ni som vet, men inte bryr er, inte gör något åt det, eller är för svaga i sinnet för att avsäga er en så enkel sak som att sluta äta lik, bara för att det är gott, för någon annan giltig anledning finns inte, ni är inte människor. Ni är mördare, ett virus som äter på den här planeten, och framför allt så är ni pinsamma. Och vill ni pröva mig med era tusen argument för köttätande, be my fucking guest. Jag garanterar att jag knäcker dem argumenten gång på gång.

Om man jämför djurhållningen idag med dåtidens fångläger under andra världskriget, så finns inga skillnader. Tycker ni det är hemskt, då ska ni veta vad djuren går igenom varje dag bara för att ni tycker att dem är goda att äta. Känner ni inget när ni ser den här utställningen, då är ni inte värda att leva.
http://animalrights.se/wallsofglass/

Homo sapiens är inte mer värda än någon annan varelse på den här planeten, men vill ni säga annorlunda säger jag samma sak här, be my guest. Jag knäcker er även där, för ni är ju naiva som ens tänker tanken.

Piss är vad det är! Piss är vad ni är! Fy fan!

Kvinnan svarade min kommentar såhär:

"hoppas du får dig en tankeställare"

Nä, inte det minsta jag tycker det är galet att välja en hundjävel framför ett barn.

Jag svarade såhär:

Det är intressant att se en medlem i mensa tänka som vilken svensson som helst.

En gåva vi människor har fått är förmågan att tänka ett steg längre, att kunna göra ett medvetet val. Ett medvetet val och genom att tänka ett steg längre och leva så som det var meningen från början, i harmoni med platsen vi bor på, våra medvarelser och respektera allt levande, har jag höjt mitt intellekt och kan med rättighet kalla mig Människa, om det nu var något speciellt med det.

Det är klart att vi har fått gåvor, men vi använder dem på helt fel sätt. Det finns ingen skillnad mellan tex homo sapiens och canis lupus familiaris, om man ser ur värdessynpunkt. Vi delar alla på den här planeten och det bör man respektera, vi är inga gudar som kan styra och ställa som vi vill, även om vi tror det ibland.

Vi beter oss värre än något annat djur på denna planet, vi fungerar mer som ett virus faktiskt, om man läser på lite, och det är ju inte helt rätt, eller hur? Tillslut blir vi våran egen undergång om vi inte börjar tänka ett steg längre och se längre än vår egen bubbla slutar. Då kommer vi att förstöra vårt enda hem, jorden.

Så det är dags att människor som du börjar tänka efter lite och sluta vara så egoistiska, vi måste sluta bete oss som djur och börja bete oss som det vi faktiskt är, Människor.

Och förresten, jag tror knappast att du har valt att leva mycket fattigare än du annars måste och köpa enbart leksaker och kläder till dina barn från second hand bara för att kunna ge dem pengarna till resterande döende barn i tex Afrika. Men du stillar säkert ditt samvete med någon 500-ring som högst om året, precis som alla andra.

Jag var inne på en kvinnas blogg och läste ett minst sagt upprörande inlägg. Läs själva:

Läskiga djurmänniskor.

Fine. Älska sitt djur är både sunt och bra men det finns gränser...

Jag tycker det är läskigt med folk som sätter djur på samma plats som barn.
Jag tycker det är skrämmande med folk som sätter djur på samma plats som sina EGNA barn.
Folk som sätter djur högre än barn är också skrämmande
Folk som sätter djur högre än sina EGNA barn borde låsas in.

Jodå de finns ...galningar som skulle välja en jäkla katt före sin man och sina barn. Frågan har kommit upp ett antal gånger på familjeliv.se jag är en av dem som ställt frågan i omröstning vem man skulle rädda (tex från att bli påkörd och den andra KOMMER att dö) sin egen katt eller grannens treåriga barn.

Skrämmande många skulle rädda en jävla KATT och låta treåringen bli överkörd, dödad! Ett litet barn, en MÄNNISKA. Vad fan är det för fel på sådana galningar? Jag skulle gladerligen strypa en katt med mina egna händer om det kunde rädda livet på vilket barn som helst i världen. jag ryser bara av tanken på att det finns människor som är så skruvade att de skulle välja sitt djur före någon annans barn eller ännu värre: sitt eget barn.

Djur är djur. Trevliga, söta, lojala och älskvärda men för fan någonstans finns ju en gräns. Jag blir oerhört provocerad av detta. Treåringen kunde vara mitt barn. Jag tänker inte ens skriva ner i ord vad jag skulle göra med den jäveln som lät mitt barn dö till fördel för en kattjävel. Svenskan har inte tillräckligt många mörka ord för att beskriva det.


Jag gav mitt svar till det hela, så här kommenterade jag hennes inlägg:

Enligt mig så har djur och människor lika mycket värde. Eller inte enligt mig, det är så.

Det som är intressant att se är faktiskt att människor, som faktiskt anser sig som högre stående varelser beter sig precis som djur. Det enda som egentligen skiljer människor och djur åt är människans förmåga att känna empati. Men trots det har vi så lite empati att det inte finns några känslor med i bilden när det kommer till att mörda, äta eller plåga djur som vi gör varje dag enbart för att tillfredställa våra smaklökar.

Jag kan med gott samvete säga att min livskamrat som jag har uppfostrat och levt med i 3 år, skulle vara den jag räddade. Vi har delat säng varje natt, vi har givit varandra otaliga pussar och älskat varandra sen dagen hon kom in i mitt liv. Vi har varit tillsammans nästan överallt och upplevt dessa 3 åren tillsammans, utforskat alla nya ställen och upplevt att nytt ihop. Den hon är idag är tack vare mig och den jag är idag är tack vare henne.

Om jag tvingades välja mellan henne och någons annans barn så är valet rätt självklart. Bara för att hon går på alla fyra, inte pratar svenska och har päls betyder inte att hon inte kan betyda lika mycket för mig som dina barn gör för dig. Om dina barn hade varit lika håriga som hund-pojken, varit stumma och handikappade och tvingats gå på alla fyra så hade väl inte du älskat dem mindre?

Bara för att dem ser ut som du, talar ditt språk och kommer från din kropp gör inte dem mer värda än någon annan varelse på denna jord.

Hade jag adopterat en pojke från Afrika (ser inte ut som jag), talar bara afrikanska (talar inte mitt språk) och inte kommer från min kropp gör inte automatiskt att jag älskar den här pojken mindre än om han var mitt egna barn. Bara för att mina lilla hund-flicka inte talar Svenska betyder inte det att inte vi förstår varandra, och bara för att hon inte ser ut som jag betyder inte att hon är mindre älskvärd.

Den dagen hon går bort kommer jag ha svårt att tänka klart, ens andas. Jag fruktar den dagen. Ingen vill överleva någon dem älskar på det sättet. Så jag hade aldrig räddat ditt barn om det var han/hon som stod där. Självklart hade jag räddat min livskamrat.

Hoppas du får dig en tankeställare.

Kommentera gärna vad ni tycker om detta. Jag tycker det är ren galenskap att påstå att jag inte är riktigt klok i huvudet om jag väljer att rädda den jag älskar mest av allt på denna jorden istället för ett barn jag inte vet någonting om. Och det är ännu sjukare att påstå att jag är konstig i skallen för att jag hyser denna kärlek till henne.
Bara för att hon har päls och går på alla fyra betyder inte att jag automatiskt inte kan älska henne på samma sätt/lika mycket som en människa.

Piss på alla som tycker att jag inte har rätt att älska henne som jag gör, och ännu mer piss på er som anser att jag inte borde rädda den jag älskar mest på jorden, utan borde prioritera en människa som jag inte ens känner, som ändå förmodligen i sin tur kommer att bidra till ännu mer massmord på en massvis av andra djur.

peace