Rädda Diva, eller random unge?
Jag var inne på en kvinnas blogg och läste ett minst sagt upprörande inlägg. Läs själva:
Läskiga djurmänniskor.
Fine. Älska sitt djur är både sunt och bra men det finns gränser...
Jag tycker det är läskigt med folk som sätter djur på samma plats som barn.
Jag tycker det är skrämmande med folk som sätter djur på samma plats som sina EGNA barn.
Folk som sätter djur högre än barn är också skrämmande
Folk som sätter djur högre än sina EGNA barn borde låsas in.
Jodå de finns ...galningar som skulle välja en jäkla katt före sin man och sina barn. Frågan har kommit upp ett antal gånger på familjeliv.se jag är en av dem som ställt frågan i omröstning vem man skulle rädda (tex från att bli påkörd och den andra KOMMER att dö) sin egen katt eller grannens treåriga barn.
Skrämmande många skulle rädda en jävla KATT och låta treåringen bli överkörd, dödad! Ett litet barn, en MÄNNISKA. Vad fan är det för fel på sådana galningar? Jag skulle gladerligen strypa en katt med mina egna händer om det kunde rädda livet på vilket barn som helst i världen. jag ryser bara av tanken på att det finns människor som är så skruvade att de skulle välja sitt djur före någon annans barn eller ännu värre: sitt eget barn.
Djur är djur. Trevliga, söta, lojala och älskvärda men för fan någonstans finns ju en gräns. Jag blir oerhört provocerad av detta. Treåringen kunde vara mitt barn. Jag tänker inte ens skriva ner i ord vad jag skulle göra med den jäveln som lät mitt barn dö till fördel för en kattjävel. Svenskan har inte tillräckligt många mörka ord för att beskriva det.
Jag gav mitt svar till det hela, så här kommenterade jag hennes inlägg:
Enligt mig så har djur och människor lika mycket värde. Eller inte enligt mig, det är så.
Det som är intressant att se är faktiskt att människor, som faktiskt anser sig som högre stående varelser beter sig precis som djur. Det enda som egentligen skiljer människor och djur åt är människans förmåga att känna empati. Men trots det har vi så lite empati att det inte finns några känslor med i bilden när det kommer till att mörda, äta eller plåga djur som vi gör varje dag enbart för att tillfredställa våra smaklökar.
Jag kan med gott samvete säga att min livskamrat som jag har uppfostrat och levt med i 3 år, skulle vara den jag räddade. Vi har delat säng varje natt, vi har givit varandra otaliga pussar och älskat varandra sen dagen hon kom in i mitt liv. Vi har varit tillsammans nästan överallt och upplevt dessa 3 åren tillsammans, utforskat alla nya ställen och upplevt att nytt ihop. Den hon är idag är tack vare mig och den jag är idag är tack vare henne.
Om jag tvingades välja mellan henne och någons annans barn så är valet rätt självklart. Bara för att hon går på alla fyra, inte pratar svenska och har päls betyder inte att hon inte kan betyda lika mycket för mig som dina barn gör för dig. Om dina barn hade varit lika håriga som hund-pojken, varit stumma och handikappade och tvingats gå på alla fyra så hade väl inte du älskat dem mindre?
Bara för att dem ser ut som du, talar ditt språk och kommer från din kropp gör inte dem mer värda än någon annan varelse på denna jord.
Hade jag adopterat en pojke från Afrika (ser inte ut som jag), talar bara afrikanska (talar inte mitt språk) och inte kommer från min kropp gör inte automatiskt att jag älskar den här pojken mindre än om han var mitt egna barn. Bara för att mina lilla hund-flicka inte talar Svenska betyder inte det att inte vi förstår varandra, och bara för att hon inte ser ut som jag betyder inte att hon är mindre älskvärd.
Den dagen hon går bort kommer jag ha svårt att tänka klart, ens andas. Jag fruktar den dagen. Ingen vill överleva någon dem älskar på det sättet. Så jag hade aldrig räddat ditt barn om det var han/hon som stod där. Självklart hade jag räddat min livskamrat.
Hoppas du får dig en tankeställare.
Kommentera gärna vad ni tycker om detta. Jag tycker det är ren galenskap att påstå att jag inte är riktigt klok i huvudet om jag väljer att rädda den jag älskar mest av allt på denna jorden istället för ett barn jag inte vet någonting om. Och det är ännu sjukare att påstå att jag är konstig i skallen för att jag hyser denna kärlek till henne.
Bara för att hon har päls och går på alla fyra betyder inte att jag automatiskt inte kan älska henne på samma sätt/lika mycket som en människa.
Piss på alla som tycker att jag inte har rätt att älska henne som jag gör, och ännu mer piss på er som anser att jag inte borde rädda den jag älskar mest på jorden, utan borde prioritera en människa som jag inte ens känner, som ändå förmodligen i sin tur kommer att bidra till ännu mer massmord på en massvis av andra djur.
peace
Läskiga djurmänniskor.
Fine. Älska sitt djur är både sunt och bra men det finns gränser...
Jag tycker det är läskigt med folk som sätter djur på samma plats som barn.
Jag tycker det är skrämmande med folk som sätter djur på samma plats som sina EGNA barn.
Folk som sätter djur högre än barn är också skrämmande
Folk som sätter djur högre än sina EGNA barn borde låsas in.
Jodå de finns ...galningar som skulle välja en jäkla katt före sin man och sina barn. Frågan har kommit upp ett antal gånger på familjeliv.se jag är en av dem som ställt frågan i omröstning vem man skulle rädda (tex från att bli påkörd och den andra KOMMER att dö) sin egen katt eller grannens treåriga barn.
Skrämmande många skulle rädda en jävla KATT och låta treåringen bli överkörd, dödad! Ett litet barn, en MÄNNISKA. Vad fan är det för fel på sådana galningar? Jag skulle gladerligen strypa en katt med mina egna händer om det kunde rädda livet på vilket barn som helst i världen. jag ryser bara av tanken på att det finns människor som är så skruvade att de skulle välja sitt djur före någon annans barn eller ännu värre: sitt eget barn.
Djur är djur. Trevliga, söta, lojala och älskvärda men för fan någonstans finns ju en gräns. Jag blir oerhört provocerad av detta. Treåringen kunde vara mitt barn. Jag tänker inte ens skriva ner i ord vad jag skulle göra med den jäveln som lät mitt barn dö till fördel för en kattjävel. Svenskan har inte tillräckligt många mörka ord för att beskriva det.
Jag gav mitt svar till det hela, så här kommenterade jag hennes inlägg:
Enligt mig så har djur och människor lika mycket värde. Eller inte enligt mig, det är så.
Det som är intressant att se är faktiskt att människor, som faktiskt anser sig som högre stående varelser beter sig precis som djur. Det enda som egentligen skiljer människor och djur åt är människans förmåga att känna empati. Men trots det har vi så lite empati att det inte finns några känslor med i bilden när det kommer till att mörda, äta eller plåga djur som vi gör varje dag enbart för att tillfredställa våra smaklökar.
Jag kan med gott samvete säga att min livskamrat som jag har uppfostrat och levt med i 3 år, skulle vara den jag räddade. Vi har delat säng varje natt, vi har givit varandra otaliga pussar och älskat varandra sen dagen hon kom in i mitt liv. Vi har varit tillsammans nästan överallt och upplevt dessa 3 åren tillsammans, utforskat alla nya ställen och upplevt att nytt ihop. Den hon är idag är tack vare mig och den jag är idag är tack vare henne.
Om jag tvingades välja mellan henne och någons annans barn så är valet rätt självklart. Bara för att hon går på alla fyra, inte pratar svenska och har päls betyder inte att hon inte kan betyda lika mycket för mig som dina barn gör för dig. Om dina barn hade varit lika håriga som hund-pojken, varit stumma och handikappade och tvingats gå på alla fyra så hade väl inte du älskat dem mindre?
Bara för att dem ser ut som du, talar ditt språk och kommer från din kropp gör inte dem mer värda än någon annan varelse på denna jord.
Hade jag adopterat en pojke från Afrika (ser inte ut som jag), talar bara afrikanska (talar inte mitt språk) och inte kommer från min kropp gör inte automatiskt att jag älskar den här pojken mindre än om han var mitt egna barn. Bara för att mina lilla hund-flicka inte talar Svenska betyder inte det att inte vi förstår varandra, och bara för att hon inte ser ut som jag betyder inte att hon är mindre älskvärd.
Den dagen hon går bort kommer jag ha svårt att tänka klart, ens andas. Jag fruktar den dagen. Ingen vill överleva någon dem älskar på det sättet. Så jag hade aldrig räddat ditt barn om det var han/hon som stod där. Självklart hade jag räddat min livskamrat.
Hoppas du får dig en tankeställare.
Kommentera gärna vad ni tycker om detta. Jag tycker det är ren galenskap att påstå att jag inte är riktigt klok i huvudet om jag väljer att rädda den jag älskar mest av allt på denna jorden istället för ett barn jag inte vet någonting om. Och det är ännu sjukare att påstå att jag är konstig i skallen för att jag hyser denna kärlek till henne.
Bara för att hon har päls och går på alla fyra betyder inte att jag automatiskt inte kan älska henne på samma sätt/lika mycket som en människa.
Piss på alla som tycker att jag inte har rätt att älska henne som jag gör, och ännu mer piss på er som anser att jag inte borde rädda den jag älskar mest på jorden, utan borde prioritera en människa som jag inte ens känner, som ändå förmodligen i sin tur kommer att bidra till ännu mer massmord på en massvis av andra djur.
peace
Kommentarer
Postat av: Lojse
den här diskussioner kan man dra ett steg längre för att förstnämnda människa ska få sig en rejäl tankeställare.. typ. "är DITT barn mer värt än de tio barnen i Afrika som svälter ihjäl just nu för att du hellre köper en ny söt klänning till ditt barn än att ger dom pengarna till välgörenhet??"
få saker är lätta att rättfärdiga när någon annans liv sätts som motpol. men du är ärlig. Diva har du en relation till och därför är hennes liv mer värt för dig än någon annans barn.
så är det att vara människa!
Postat av: Anonym
dum brud, hon är nog övertygad om att man måste äta kött för att överleva
Trackback
