Elega

Jag sitter här och funderar över det gångna året med bitter avsmak. Det har varit - Jag citerar Moa - "Ett rött år". Inte bara för mig utan även för många andra. Motgångar gör en människa starkare sägs det, och stark har jag väl blivit om man så fint jämför med hur liten och bräcklig jag var för ett halvår sedan. Men, är jag starkare än jag var innan allt gick neråt? Det är frågan.

Om inte annat är jag nog jävligt mycket coolare.

--

Jag frångår ämnet lite fint och berättar istället om vilken fantastisk berg- och dalbana min dag har varit. Den började bra. Eller.. allt är ju relativt. Jag blev uppsliten av tre ungar mellan 8 och 10 år gamla klockan 11. Då hade jag sovit till och från i fyra timmar. Lagom sur drar jag på mig mina strumpor och andra random klädesplagg jag hittar på mitt sovrumsgolv och stapplar ut i köket. Där sitter tre förväntansfulla flickor och vill ha frukost. Då kan man faktiskt inte annat än att le.

Kimberly tryckte så sött upp vår larv Günter i ansiktet på mig för att visa att han nu har påbörjat sin metamorfos. Han är obeskrivligt vacker i sin puppa, faktiskt.

Dagen fortsätter med en plan på att shoppa kläder med Sandra på stan. Tanken var att jag skulle spendera 200 kr på ett linne och ett par leggins. Jag går till bussen, 600 kr fattigare. Självklart.
Det var en trevlig shoppingtur. Jag har saknat Sandra jättemycket. Vi är sådana där vänner som kan ringa varandra efter 2 år och vara lika tajta som vi var sist vi pratade utan en tanke på att fråga varför vi inte har hållt kontakten. 

Jag kommer hem och lämnas sedan ensam med ett löfte om pannkakor. Det kom inga pannkakor. Men jag gjorde fetasallad och var glad ändå. 
Sofie ringer och vad vi pratade om är privat, men det gjorde mig totalt jävla ursinnig. Moa är fantastisk och ringer och pratar vett i mig. Vi pratar som vanligt väldigt länge om mestadels meningslösa men fantastiska saker som gör en glad. Min telefon leker Hitler och tar livet av sig och nu sitter jag här. Jag lyssnar på Citizen Cope - Sideways och känner mig mjuk och mysig. Det blir nog en kopp chokladté innan Diva och jag tar en sista promenad.

peace